Det går framåt. Gudarna måste ha hört mina böner. Lejonparten av sträckan mellan Linköping och stället jag befinner mig på nu (enligt värdshusägaren exakt sju kilometer in i skåne) har blivit 120-väg. Eftersom man inte blir av med körkortet om man kör under 30 kilometer för fort kan man hålla runt 150, vilket är den perfekta hastigheten med tanke på ergonomin i sadeln.
Skånes Fagerhult heter stället. Ulf heter ägaren till restaurangen, och nu har vi suttit i en timme och utbytt klokskaper om å ena sidan Skånes Fagerhult, å andra sidan Åland. Ulf gillar inte öar och jag är inte särskilt förtjust i Skåne, så vi har kommit bra överens. Han är dessutom väl bevandrad i Z81-processorns egendomliga assemblermotor, och jag har kunnat lära honom ett och annat om vilka appar man måste ha till sin Ipad.
Jag tror man kan säga att vi har funnit varandra, jag och Ulf. Det är oväntat, speciellt på en vägkrog alldeles på gränsen mellan Småland och Skåne.
110 kilometer kvar till Malmö, 480 kilometer kvar till tyska gränsen. Tror jag stannar i Flensburg i natt, vilket gör att jag avverkat ungefär hälften av dagsetappen. Amsterdam får vänta tills i morgon.
Jag har inte varit så här oförskämt lycklig på flera år. Bara en sådan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar