Min åländska registreringsplåt ger upphov till många frågor och många förvirrade, men för all del trevliga, samtal. Mannen till vänster driver en kombinerad mekanisk verkstad och en bensinmack i Audresselles i norra Frankrike.
- Holland? frågade han.
Jag har helt gett upp försöken att prata franska. Jag har räknat ut att jag bara kan tjugotre ord på franska, och ett negativt antal böjningsformer. Färre än noll alltså.
- Nä, sade jag. Åland. Ååååå-land.
- [lång utläggning på franska]
- Sorry. Har slutat försöka. Kan ingen franska. Åland. Sverige ligger här (formar en avlång grej med händerna) och Finland här (formar en lite rundare klump med händerna). Åland, Åååå-land va, ligger här, right smack in the middle of Östersjön, säger jag på svengelska. Det spelar ju hur som helst ingen roll. Jag hade lika gärna kunnat säga "föllpelubbel barabam kexchocklad sumerull takatabubba". Han hade inte förstått bättre för det.
Mannen ser oändligt förbryllad ut.
- Moment, säger han och springer in i butiken.
Han kommer ut efter en halv minut med en jättestor världskarta. Han pekar på Marocko och ser frågande ut.
- Nej, men för helvete, säger jag, fortfarande på svenska, och pekar på den lilla, lilla plutt som utgör Åland.
- [ännu en lång utläggning på franska]
Han ropar på sin kollega, som jag får intrycket möjligen är hans bror. Jag förstår inte orden, men på sammanhanget låter det som att de ifrågasätter att det faktiskt finns något som heter Åland, och att det i så fall antagligen inte går att bo där. Det är ju så litet, och det är inte Frankrike - två faktum som gör all mänsklig existens omöjlig.
Sedan står de där och tittar på världskartan, pratar upphetsat, kastar en blick på mig över axlarna och ser bara allmänt beklagande ut.
Jag startar motorn, vinkar avmätt och säger "Hej på er gubbar, nu drar jag till Luxemburg".
De vinkar tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar