Tiden står uppenbarligen stilla. Sist jag kollade mitt arbetsschema räknade jag till fyra arbetsveckor kvar innan det är dags att lämna det här kalla helvetet och köra söderut. När jag kollar nu är det fortfarande fyra arbetsveckor kvar. Tiden kryper fram.
Hojen börjar bli iordningställd. Batteriet är bytt, jag har monterat en underhållsladdare (som verkligen behövs eftersom immobilizern hela tiden snor krypström). Jag har skruvat fast nya färdriktningsvisare, och kopplingen är luftad och påfylld.
Det återstår en del. Förra året körde jag omkring med gps-navigatorn monterad längst ut på vänster styre, vilket innebar att ju fortare jag körde, desto mer vind fångade hela anordningen och fick motorcykeln att dra rätt hårt åt vänster. Det fanns bra och dåligt med den finessen. Bra, eftersom omkörningar så att säga gick av sig själva. Så fort jag drog på gasen åkte hojen ut i vänster körfält. Dåligt, eftersom, tja, det är livsfarligt.
Så den 13 april ska hojen in på verkstad igen. Navigatorn ska få en fast monterad plats under vindrutan, och sladdarna ska dras lite snyggt under kåporna i stället för att vara fasttejpade med gaffatejp utanpå. Det är sådant jag inte klarar själv (fästet måste fräsas ur ett block aluminium), så det får kosta en slant.
Under tiden räknar jag de återstående arbetsveckorna igen. Fortfarande fyra. Fan.
Att den här bloggen dyker upp i flödet igen måste betyda att det är vår. Ta vägen förbi Berlin den här gången, det var alldeles för längesen och jag vet ju att du alltid haft ett gott öga till tyskarna.
SvaraRadera