Jag hittade ett thaiställe som precis hade stängt, och ägnade tio fruktlösa minuter åt att med milt våld få ägaren att sätta på wokpannan igen, men det slutade med att han knuffade på mig och pekade tvärs över gatan. Där lyste en skylt med blå text mot vit bakgrund: "Polizei". Jag gick därfirån.
I stället hittade jag något slags bikerhak. Barmästaren såg ut som den där chefen i Orange County Choppers. Efter sju öl och en hel påse pretzels tyckte jag att tillfället var synnerligen väl valt för lite storsvensk imperialism.
- Schleswig-Holstein was eine Swedisches besetzung im 1700 nånting, sade jag.
Barmästaren tittade på mig och tog min öl. Bara så där.
- Hej hörru, det där är min öl. Det här var svenskt en gång i tiden. Passarej så jag inte skickar hit Carl Bildt. Han skulle, öh, skulle ... Ge hit ölen. Ich möchte meine bier. Hier!
Barmästaren förklarade att det här är Tyskland. Hjältarnas och bröderna Grimms land. Han behöll ölen.
- Ge mig min öl gubbjävel, sade jag. Tror jag. Åtminstone har jag för mig det. Sedan förklarade jag tålmodigt att hans pretzelpåse smakade apa, att han såg ut som en apa och att Tyskland är det värsta jag vet efter Danmark, och alla vet ju hur Danmark klarade sig i kriget.
- Das Krieg? Nu såg han riktigt jävla arg ut.
- Ja, du vet, det där ni förlorade. Stalingrad. Sjätte armén kaputt. Das rote armee kicked your ass.
Varpå han krävde mig på 10,50 och knuffade ut mig på gatan. Jag skrek något om svinhundar och tyskt jävla kaffe, men fann mig i mitt öde och traskade tillbaka till hotellet. Ganska vingligt och muttrande på tyska.
Så här mådde jag vid åttarycket i morse.
Jag kan konstatera att två saker har hänt. Jag har börjat röka igen och jag har en fruktansvärd baksmälla.
Så kan det gå i Tyskland.
Nu drar jag till Amsterdam i stället. Jag tror om inte annat att baksmällan gör sig bättre där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar