Uppslagsord: Nyckelfritt [nyckelfritt]

I bland tror folk att jag överdriver. Ingen kan råka ut för så mycket sjuka grejer utan att fila lite på sanningen. Men faktum är att jag väldigt sällan gör det. Grejer händer. Jag tror att jag drar till mig udda existenser just genom mitt sätt - jag gillar det absurda, det oväntade och det livsbejakande. Då blir det som det blir.

Jag kom fram till Amsterdam alldeles för sent. Klockan var åtta på kvällen. Efter en repa genom centrum insåg jag att hotellen var fullbokade. Det fanns inte ett enda rum ledigt. Jag åkte ut till flygplatsen och kollade Sheraton och Hilton, men samma sak där. Fullt.

Jag fick i alla fall låna en internetuppkoppling, och så hittade jag ett förortshotell. Dyrt, svindyrt faktiskt. Men ändå en säng och inte mer än 20 minuter med taxi från stan.

Under den tid det tog för mig att gå ned på gården och röka en cigg och komma tillbaka hade det elektroniska låset slutat fungera.

- No problem Sir, you just sit at the bar, everything is on the house, and we'll sort it out.
Efter en timme, två stop öl och en äggmacka gick jag tillbaka till receptionen.
- We have big problems, sade hotellchefen. Han svettades.
Låset gick inte upp. Varken med huvudnyckel eller med vanlig analog reservnyckel. Jag förklarade att allt jag ägde av värde fanns i det där rummet, och nu skulle jag in om jag så skulle sparka in dörren. Och vad skulle han säga, hotellchefen. Vad fanns att säga?
- Ok, but try not to destroy the whole door.
Jag fick portieren med mig upp för att se till att dörren sparkades upp på ett reglementsenligt sätt. Jag tog sats och kastade mig mot den. Det blev en spricka i dörren.
- Careful, sade portieren entusiastiskt.
- Where are you from, frågade jag.
- Egypt.
- Then you know everything about fighting for freedom, sade jag.
Han sköt tillbaka sina läsglasögon, tittade allvarligt på mig och sade:
- Go ahead Sir. Give it all you've got.
Och så gjorde jag det. Tre rejäla smällar. Sedan var sprickan så stor att en enda spark skulle räcka.
Hissdörren gled upp med ett pling. En hel familj som ivrigt konverserade på amerikansk engelska klev ut.
- Good evening, sade jag och sparkade till dörren.
Den flög upp i ett moln av träsplitter. Den amerikanska familjen gick baklänges tillbaka in i hissen. Jag kunde höra dem säga något om européer och deras vanor genom de stängda hissdörrarna. Men jag kom in i rummet och kunde hämta mina grejer.

Och för att vara väldigt tydlig - vartenda ord är sant.

Nu: Snabb dusch, taxi in till stan och mer öl. Sedan hem, packa, sova och ge mig av mot Frankrike så fort som möjligt.