Uppslagsord: Stoppad av polisen [...]

När man fullproppad med smärtstillande för ryggen försöker hålla kolla på vägskyltar längs autobahn blir det lätt fel. Fri fart = inga problem alls, men så kommer de där jävla 120-skyltarna. Jag höll goda 270 när jag såg en polisbil framför mig. Jag bromsar in men tänker att det är ju fri fart, så jag dånar förbi polisen i 180. Bakom mig hör jag nästan direkt siréner. Jag saktar ned ytterligare. Man vet ju aldrig, liksom.

Polisbilen bränner förbi. Mellan blåljusen (jo, blå, inte gröna) sitter en ljusskylt. "Follow me", står det på tre olika språk.

Satan.

Jag följer efter. In på en rastplats. Parkerar bakom polisbilen. En manlig och en kvinnlig polis hoppar ut. Skriker åt mig. Jag har Aarto Paasalinnas "Den ljuva giftkokerskan" på full volym i hörlurarna, så jag försöker teckna åt dem att vänta lite. Det uppskattas inte alls. De skriker högre. Den manliga polisen från vänster och den kvinnliga från höger. I stereo liksom. Den kvinnliga håller ena handen på batongen i bältet. Åtminstone ser det ut så.

Till slut får jag tyst på Ipoden. Drar av mig hjälmen (har du någonsin försökt fippla upp hjälmlåset medan två poliser skriker åt dig? Det är jättebesvärligt!). Drar ur hörlurarna ur örongångarna. Stänger av motorn.
- Är du helt jävla dum i huvudet? Kör du om en polis 60 km/h över hastighetsgränsen? Var kommer du ifrån?
- Eh, sorry. Jag kommer från Åland.
Den manliga polisen tystnar. Går runt hojen. Tittar på registreringsplåten. Kliar sig i huvudet. Byter tonläge.
- Åland? Där har jag semestrat. Härligt ställe. Bodde i Karinksunt.
- Käringsund?
- Ja, ja, precis. Vet du var det är?
- Absolut. Härligt ställe. Jag tror de spelade in Saltkråkan där.
- Zaltkraken?
- Saltkråkan. Javisst, Med Malin, fabror Melker. Tjorven. Känner du till det?
- Tjorven! Aztrit Linnkren!
- Ja, das is richtig. Mit Astrid Lindgren. Eine schöne, eh, tant. Ihr ist tot jetzt.
Varpå den manliga polisen helt otippat börjar sälja in Åland till sin kollega. Åland är tydligen stället där solen alltid skiner, alla är jättesnälla och det finns goda korvar i en kiosk bredvid en rondell av något slag. Dit måste hon absolut åka. Bra för barn också. Och sprit på färjorna som är nästan lika billig som i Tyskland.
- Jaha, försöker jag. Får jag böter nu, frågar jag och undrar stillsamt om det här är rätt ögonblick för att nämna Britt Lundberg. Efter en kort överläggning med mig själv kommer jag fram till att det inte kan tänkas föra något gott med sig. Åtminstone inte i det här läget.
- Nein, nein. Naturlich nicht. Du behöver inte vara orolig. Åland är vackert. Sehr schön. Men du.
- Ja herr poliskonstapel?
- Kör inte om fler polisbilar. Det är inte så bra. Det här hade kunnat bli väldigt dyrt. Väldigt, väldigt dyrt. Och du hade till och med kunnat få tillbringa natten hos oss. Det här är faktiskt ganz allvarligt.

Jag lovade på allt jag håller kärt. Inga fler polisbilsomkörningar. Och jag fick dessutom lova att guida runt Rolv (han heter så, polismannen) på Åland om han kommer dit senare i sommar. Han ville se slottet. Jag antar att han menade Kastelholm. Jag sade att vi har många slott. Han verkade nöjd med det.