Planen för dagen är att åka norrut mot Pas-de-Calais och Atlantvallsmuseet där. I går råkade jag i samspråk med en kvinna i hotellbaren. Vi kom bra överens, mest på grund av det faktum att hon pratade riktigt bra engelska. Studerat i England, jobbade med något inom EU. På väg till Luxemburg.
Jag babblade på. Atlantvallen. Tyskarnas futila försök att stoppa en invasion över kanalen, dessutom haha byggd på helt fel ställe. Tyskarna hade verkligen inte koll på det där. Och när d-dagen kom så hade de allierade samlat så många kryssare, jagare och slagskepp att de ändå bombade sönder allt till, tja, kungariket kom.
Jag tror jag nämnde något om tyska stridsvagnar, allierat luftherravälde, puckoplanet Me-163 Komet som var raketdrivet, hade tre minuters motorkraft, och sedan skulle glidflyga runt och leta allierade bombplan. Kort sagt: Dumma jävla tyskar.
Hon blev tystare och tystare. Såg ned på sitt vinglas. Tittade bort. Såg besvärad ut.
Så sade hon: "Jag är tyska".
Då insåg jag direkt att precis just här slutar min sociala begåvning. Det här har jag ingen som helst aning om hur jag ska hantera. Jag kunde ju inte säga förlåt. Nazisterna VAR ju inte kloka i huvudet. Varken ideologiskt, strategiskt, taktiskt eller operativt. Åtminstone inte under slutet av kriget.
Det kändes som om det brann inuti huvudet. Mitt svar: "Ni var i alla fall väldigt duktiga på att bygga bunkrar".
Nu känns det som om jag borde besöka några. Därav valet av museum. Här ligger det:
Visa större karta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar