Uppslagsord: Navigering

Varje dag försöker jag hitta på något nytt kul ställe att åka till. Jag har flera verktyg. Datorn använder jag för att googla fram dels skojiga resmål, dels ta fram orter som "waypoints", ställen som jag vill åka förbi på vägen till målet. Nästa steg är att ladda Ipaden med kartor med hjälp av appen "Openmaps". Med den tankar man helt enkelt ned superdetaljerade kartor, både terrängkartor och vägkartor över området man ska till. Då slipper man vara uppkopplad till nätet sedan.

Sista steget är att mata in allting i MC-navigatorerna. Jag har flera stycken (jag passar nämligen på att testa dem för en tidningsartikel). Just nu kör jag med Garmin, och alltid två stycken. Den stora navigatorn är den jag kör efter. En liten, monterad vid höger backspegel berättar hur långt det är till nästa waypoint, och exakt hur fort jag kör (hojens hastighetsmätare visar mer än 10 km/h för mycket).

Fästningsanordningen för GPS-mottagaren passar jävligt dåligt på en Hayabusa. Styrstången är full med mätare och grejer, så enda stället att fästa den på är längst ut på vänsterstyret. Man måste titta långt åt sidan för att se hur man ska köra. Klart olämpligt, speciellt i höga farter. Men det funkar.

Gaffatejpen sitter där för att göra alla vassa fästpunkter mindre vassa. Dessutom har jag en dämpande kudde intejpad för att göra styret mindre stumt för handflatan. Man blir väldigt öm i händerna ändå efter en hel dag i sadeln.

GPS-mottagaren är kopplad till motorcykelns batteri via en kabel som går längs hojen ned under sadeln. Eftersom mottagaren bara är till låns har jag inte dragit sladdarna som man borde, det vill säga under plast- och plåtdetaljerna. De sitter på utsidan - även de fastgaffade.