Det här med tyska

Jag hade någon idé innan jag for att jag egentligen, trots mina fördomar, egentligen gillar det lite lantligare, lite mer idylliska Tyskland. Så nu har jag ägnat lite tid åt att komma på att det gör jag inte alls.

Hela dagen har jag medvetet åkt vid sidan av Autobahn. I det tättbefolkade Tyskland ligger småstäderna med några kilometers mellanrum (om hundra år måste ju varenda stad ha växt ihop sina grannar, och hela Tyskland vara en enda jättestad). Men bortsett från någon bensinstation, som det också är rätt ont om utanför motorvägarna, är de helt döda. Här går någon gammal gubbe med käpp, där någon gothklädd ung kvinna med en hund i koppel. Och så bilar. Överallt bilar. Jag, som är hobbyetnolog och hobbyhistoriker vill kunna ställa helt andra frågor än min turisttyska klarar av att leva upp till. Min tyska består grovt räknat av följande fraser:

1. Gib mir essen! (Ge mig mat!)
2. Bier bitte! (Öl tack!)
3. Zimmer frei? (Rum ledigt?)
4. In der arbeiterbewegung landes, die reiche arbeit ohne entschädigung! (I arbetarnas land arbetar de rika gratis, Engels, jag har lärt mig frasen utantill men den är helt meningslös i vardagliga situationer).

Det är ungefär allt. Jag skulle vilja säga "kan du ge ord åt den här lilla stadens själ och dess historia?" eller "varför har du valt att leva i Cuxdorf/Albsheim/Rurstadt?". Men det kan jag alltså inte. Och även om jag kunde så skulle jag inte förstå svaren.

Återstår egentligen bara frågan: Vad fan gör jag i Tyskland?

Svaret: Jag vet inte riktigt. För att det är för långt till Frankrike, och jag förstår förresten inte franska heller. Mitt huvudsakliga mål med resan var väl egentligen att komma bort från allt, och jag har verkligen lyckats. Jag har återigen glömt bort exakt var jag är, men ... Streber? Kan en stad heta så? Strurtert? Strerfert? Nåt sånt. Det ligger ganska exakt mitt i Tyskland. Det är lika långt till franska gränsen som till den danska. Lite närmare till den tjeckiska, och det kunde ju förstås vara en plan. Men jag kan ingen tjeckiska heller.

Jag resonerar alltså. Med mig själv. Och med dig, om du orkat läsa så här långt. Jag bekymrar mig lite över växellåda och kedjedrev. Bägge börjar bli slitna. Det är en faktor att räkna med. Jag kan inte hålla på att åka i cirklar över Europa, jag måste bestämma mig för en riktning och färdekonomiskt hålla mig till den.

Ett alternativ är alltså att åka österut mot Tjeckien. Frankrike känns för långt. Det där med språket alltså, plus att jag inte gillar vin. Vi kallar det plan A.

Tydligen ska det bli jävligt dåligt väder i hela Sverige från lördag och, tja, veckor framåt. Här i Streber är det just nu 27 grader och sol. I Sverige blir det på lördag 12 grader och regn, och sedan blir det bara värre.

Blan B blir därför av nöden att, i strid med alla intentioner, bege mig norrut. Kanske inte hem per se, men hemÅT liksom. Så att man kan göra etapperna lite kortare om det skulle bli vinter på allvar igen.

Det är klart, det är ett alternativ att bara stanna här i Streber och (Struther? Strerter?) liksom semestra. Det finns en bensinmack, hotellet kostar bara 58 euro natten och det finns dusch och tv på rummet. Stadens centrum är hyfsat obombat och har en del gamla byggnader att se. En domkyrka tydligen, och ett konstmuseum. Der alte stadt, kallas området. Gamla stan. Kan absolut vara en möjlighet att förstå lite mer av Tyskland. Det får bli plan C.

Jag tänker inte bestämma mig nu. Jag har satt klockan på 04:00 i morgon bitti. Då måste jag åka om jag ska hinna till svenska gränsen innan vädret slår om. Har jag sovit på saken och kommit fram till att åka till Tjeckien i stället så somnar jag om igen.

DET är en bra plan.