Var fan är jag?

Det stör mig att inte veta var jag är. Visst, jag kan gå utomhus och slå på färd-gps:en. Den kan tala om hur jag ska åka för att ta mig till något speciellt ställe, men den är förvånande dålig på att tala om var jag är just nu.

Alla som tar sig tid att titta efter lägger märke till registreringsskylten. Det gör ägaren till "Waldschlussel" också. Jag hade redan tidigare berättat att jag är svensk.
- You have very different marking yes, for Sweden, yes?
- It is not a swedish plate, it's from Åland.
- Ah, Holland, yes.
- No, not Holland. (Den här missuppfattningen är vanlig). Åland. Ååååååååland.
- Hooooolland?
- Å.
- Ho?
- ...
- Nein?
- Nein. Å. Have du ... äsch ... haben sie papieren unt eine, öh, pen?
- Naturlich.
Och så skriver jag ett "Å". Glada miner uppstår när män av olika härkomst, olika syn på världen, olika syn på språk och det mesta egentligen, inklusive fläskkorven jag blev pådyvlad till frukost, når fram till varandra. Vi skrattar tillsammans, den tågtokige ägaren och jag. Hans mustasch hoppar. Vi har hittat fram till rätt bokstav.

- So, is Ho.. Hå... Aoåland, a country?

Jag börjar fundera över hur man beskriver en autonomi på riktigt dålig engelska, eller ännu sämre tyska. Funderar över hur man definierar den sorts ganska begränsade autonomi som innebär att landskapet inte ens kan besluta om den egna vårjakten utan att både Helsingfors och EU börjar protestera. Men att man ändå har ett parlament och ett ... lantråd. Vad fan heter det? "Landesrat"?

- Yes, it is a country.